Lite om vad som helst....

I början kändes livet oändligt, och det var grymt långt mellan födelsedagarna. Sommarloven varade i nästan en evighet.  Visst var det härligt att växa upp under senare halvan av 1900-talet. Man hade kamrater i alla samhällsklasser, och vi gick i en bra skola som vi slapp välja. Vi fick helt enkelt gå i den som låg närmast hemmet. Framtidstron var stor, och när det var dags att flytta hemifrån så var det inte speciellt svårt att hitta en hyreslägenhet att starta sitt vuxenliv i.

Nu några årtionden senare har det ändrats på något skumt sätt. Det är jul i ett kör, somrarna hinner bara komma igång innan det börjar dofta höst. Barnens föräldrar lägger sin tid på att välja ”rätt skola”. Gärna en där barnen slipper ”onödiga” ämnen såsom hemkunskap och gymnastik. När det är dags att flytta hemifrån gäller det att ha valt rätt föräldrar när man föddes…dvs den typen som kan slanta upp någon miljon till insatsen på en bostadsrätt. 
Varför är det så mycket i vardagen som krånglar numera? Kaos i matbutiken när det inte går att scanna, betala, och varför krångla till ”gå in och ut” genom allehanda grindar som skall låsas upp med minimala papperslappar med EAN-koder????

Numera är individualisten idealet för många. Sköt dig själv, och skit i andra!! Vardagen har blivit en miljö där tryggheten tunnas ut allt mer för varje dag. Att vara noga och omtänksam när det gäller arbete och umgänge är helt omodernt. Det har vi inte tid med!

Hur blev det så här, och hur ser målet med samhällsutvecklingen ut? Det är frågor som engagerar en gammal funderare…

…men det blir en del annat också, för man blir periodvis lätt uppgiven gällande framtiden!